Gick till vårdcentralen idag igen. Tog en tidigare buss så var där en kvart innan öppning, då var det redan fem personer före mig. Poppis att gå till vårdcentralen nuförtiden. Men efter cirka 1,5 h kom jag in till min läkare. Han förlängde sjukskrivningen till 15/8, och frågade vad jag har gjort sedan sist (bla kbt och gått till sjukgymnast). Sedan bokade vi in en ny tid innan sjukskrivingen går ut och jag sa att jag hoppas på att kunna börja arbetsträna/jobba till hösten. Men jag tänker då att jag ska söka andra jobb än lärarjobb, då jag anser att jag inte klarar det just nu. Läkaren tyckte det lät som jag har en bra plan och jag tyckte besöket gick bra.
 
Ringde ju för några dagar sedan för att be om en ny handläggare på FK, då jag anser att min har behandlat mig illa och inte har mitt bästa i intresse. Tyvärr så hade min handläggares chef inte hunnit diskutera detta med henne, utan min handläggare ringde upp mig efter hon hade fått in sjukskrivningen. Då berättar hon att hon inte kan godkänna den och jag inte får någon ersättning. Hon anser att jag har arbetsförmåga nu när min lärartjänst gått ut och jag kan söka andra jobb. Jag har förklarart flera gånger att jag inte kan arbeta nu pga av utmattning, vilket även står i läkarintyget att jag är utmattad efter "morgonrutiner". Jag frågade hur hon då anser att jag ska kunna åka till ett jobb efter morgonrutinerna som redan gjort mig utmattad, och sedan utföra ett arbete. Men hon ansåg att vi hade olika uppfattningar om det. Okej, vad är det för uppfattning undrar jag!?
 
Men jag sa till henne att jag hade kontaktat hennes chef och bett om en ny handläggare då jag anser att hon inte lyssnar på mig och kränker mig. Vid det här laget så kunde jag inte diskutera lugnt längre utan var tvungen att skrika på henne och säga exakt hur inkompetent och diskriminerande hon varit. Kan hon  förolämpa mig gång på gång så förtjänar hon att höra hur illa hon behandlat mig. Även om hon fortfarande ha "en annan uppfattning". Blir så otroligt trött på vuxna människor som inte kan bete sig.
 
Jag hoppas verkligen att jag får en ny handläggare snart. Då den jag har nu sa att hon lämnar vidare mitt fall, så hon nekar mig inte nu utan skickar mig vidare. Tur det, hade nog varit svårare om hon redan nekat mig. Så hoppas jag att nästa handläggare kan lyssna på det jag säger och inse att jag inte är  hemma för skojsskull. Utan faktiskt har ett långsiktigt tänk. Jag anser att jag behöver gå långsamt fram och börja arbeta några få timmar för att sedan öka. Då jag arbetade för hårt under hösten och vintern, vilket ledde till utmattning pga av att jag inte lyssnade på att kroppen sa ifrån. Så behöver fortfarande återhämta mig från det.
 
Men känns så konstigt att det ska vara så här. Det finns lixom inga vettiga val, rent ekonomiskt.
Antingen får jag sjukpenning av FK, vilket i sin tur inte kommer täcka alla mina utgifter. Även om jag skär ner på allt som går att skära ner på. Alltså ligger jag ändå back varje månad.
Eller så blir jag inte godkänd och får vara arbetslös, gå på a-kassa, söka arbete som jag inte kan utföra. Eventuellt få ett arbete, börja där  och snabbt bli värre. Vilket i sin tur kommer leda till att jag behöver vara hemma ännu längre för att försöka återhämta mig.
 
Inget av dessa är egentligen ett vettigt alternativ enligt mig. Men jag klarar i dagsläget inte av att arbeta och behöver då alltså sjukersättning för att inte bli sämre. Sedan vet jag inte hur det är tänkt att man ska klara sig.
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej