I tisdags och i onsdags sov jag under dagen (2h) men lyckades ändå vara trött på kvällen. Det som är skillnaden nu är att jag kan vila tidigare på dagen, efter lunch ungefär. Vilket känns som en passande tid. Vaknar jag vid 10-11 så blir jag jättetrött under eftermiddagen (16-18) och då känns det sent att vila. Fast är jag hemma så lyckas jag inte hålla mig vaken och är då uppe till tolv ett.
Är väldigt nöjd med veckans dygnsrytm/sovrutiner, då det är så här jag vill ha det. Har nog ändå de två senaste månaderna haft den senare dygnsrytmen. Vilket jag inte har varit riktigt bekväm med. Även om jag har tyckt om att vara uppe på kvällen, men gillar inte att sova så länge (fast kroppen vill det).
Jag är en sådan person som ofta försöker ändra allt på en gång, jag ska göra allt samtidigt. Är inte så duktig på att ta en sak i taget. Har tänkt mycket på kost, motion och sömnen och velat skapa bra rutiner kring det. Jag har försökt att förändra allt samtidigt, vilket inte har fungerat för mig. Jag skulle istället kanske valt en sak att satsa på och sedan lägga till nästa, när jag kände mig bekväm med det. Men det kändes inte aktuellt för mig för några månader sedan då jag kände att jag behövde styra upp allt för inget fungerade. Vill minnas att min KBT-terapeut nämnde detta för mig. Men då tyckte jag nog att jag tog en sak i taget. För jag sa att kosten var det jag ville satsa på först och dygnsrytmen efter det, nu när jag tänker efter. Motion/träning har jag hela tiden tänkt parallellt.
Men det är inte att glömma att sånt här tar tid. Jag började arbeta med det här när jag sjukskrevs i slutet på feb. Nu har det gått tre och en halv månad. Under den här tiden tycker jag ändå att jag har hunnit med mycket.
Mitt första viktiga beslut var att förstå att jag inte klarade av att arbeta just nu. Att acceptera det och lämna min klass vidare. Vilket var ett jättesvårt beslut. Det tog ungefär två månader att fatta det beslutet. Sedan ytterligare tre veckor för att förstå att jag inte skulle kunna återgå till min lärartjänst och min klass. Vilket nog var det största för mig, att få den insikten och acceptera det.
Första perioden som sjukskriven var väldigt intensiv. Då jag försökte lära mig så mycket som möjligt om sjukdomen och hur jag kan hantera den. Flera besök i veckan till vårdcentralen för att få hjälp med B12-injektion (i början för att få en effekt). Det var väldigt skönt när jag lärde mig att ta det själv. Vilket var ett stort steg för mig som alltid varit "spruträdd". Testade även att gå till en sjukgymnast, var dock inte nöjd med henne så efter några tillfällen så bestämde jag mig för att testa på en annan. Testade även på KBT för att få hjälp med struktur, då det kändes som jag behövde hjälp att veta var jag skulle börja med allt. KBT var jag väldigt nöjd med, och fick de verktyg jag behövde för stunden.
Kände efter 1-2 månader att jag hade gjort alldeles för mycket och bara behövde få vila och träffa familj och vänner. Göra sådant som gör mig glad och inte bara handlar om fibro. Då det ständigt är hos mig ändå. Jag har lyckats trappa ner på informationsökandet, eller slutat så gott som helt. Det ända som jag har inbokat nu är vattengympa, bortsett från enstaka läkarbesök (för sjukskrivningen). Vilket känns jätteskönt!
Så behöver inse att jag kan inte göra allt på en gång. Den här veckan har jag ätit bra mat, och haft en bra dygnsrytm. Vilket jag är jättenöjd med! För de senaste veckorna har jag inte ätit så bra mat, mer snabbbmat. Tänkte i söndags att jag inte skulle äta massa socker den här veckan. Men har druckit cola och ätit lite choklad. Men jag tycker det är helt okej, då jag har ätit bra mat.
Veckans favorit har varit vegetarisk schnitzel med rostad potatis och yoghurtsås.
Älskar att det finns så bra vegetariska alternativ som bara är att stoppa i ugnen eller i stekpannan. Bra ingredienser och inte massa konstiga tillsatser.
Ibland behöver jag verkligen stanna upp och reflektera. För att inse att det går faktiskt framåt hela tiden.
Kommentera