Jag arbetade min sista dag som lärare i slutet på februari 2014. Efter det blev jag heltidssjukskriven.
Vid det laget hade jag nyligen fått diagnosen fibromyalgi och utmattning. Men min läkare sa att den inte utmattningen var kronisk än. Igår var jag hos samma läkare på Gotfrieskliniken som gav mig diagnosen fibromyalgi och hon bekräftade snabbt att jag även har ME/CFS.
De två sista månaderna jag arbetade var jag egentligen jättedålig och klarade inte av att varken sitta, stå eller tänka men gjorde det på ren vilja. Det var innan jag verkligen förstod att det var dags att inse att jag var för sjuk för att arbeta. Det hade troligtvis tagit ännu längre tid för mig att släppa jobbet och min klass (var lärare i årskurs 2), om inte en av mina närmsta vänner hade haft praktik hos mig och fick mig att inse hur illa det var.
Efter att jag blev sjukskriven började en resa, jag försökte i tre månader hitta alla möjliga rehabiliteringsalternativ och försökte göra upp en plan. Det tog tre månader att inse "hallå Yasmin du kan ju inte ens sitta mer än nån minut innan kroppen sätter stopp, sluta nu!" Det var då jag förstod att vad jag behövde var vila, vila och mer vila. Det ordet jag lärde mig då var återhämtning! Att inse mina begränsningar och försöka lyssna på min kropp. Det är det ända sättet jag skulle kunna bli bättre på.
Kommentera