Igår efter promenad och lunch så kände jag att det var dags att vila (7 h nattsömn räcker inte för en sån som mig). La mig i mammas och pappas sköna säng. När jag sover på dagen så tycker jag att jag somnar mycket skönare och djupare än jag gör på natten. Kroppen blir väldigt tung och faller i nån sorts djupsömn, fast jag ändå känner mig väldigt medveten. Jag är oftast (dag som natt) väldigt medveten om mina drömmar, och det känns som jag verkligen är inne i drömmen. Det är på ett sätt en härlig känsla, samtidigt som det gör att jag känner att jag inte riktigt sover utan är medveten/vaken i drömmen.
Hemma hos mamma och pappa. Mamma har massor med småvaser med fina blommor, så himla fint!
Igår så hade en vän ett födelsedagsfirande. Så lillasyster väckte mig från min vila för att det var dags att åka hem och göra i ordning mig för middagen hos E. Det kändes som om hela kroppen var av bly och att ögonen ville inte öppnas, men efter ett tag så kom jag upp. Som tur var redan håret och naglarna fixade;)
Kändes först som jag inte skulle komma iväg till E, men tänkte att jag får gå bort och stanna så länge det funkar. Det känns så tråkigt att avboka. Det var en väldigt trevlig kväll med trevliga människor och god mat. Då tre av gästerna hade avbokat samma dag pga av olika orsaker, så kände jag vilken tur att jag kom! :)
Jag följde däremot inte med ut på krogen, även om jag kände att det hade varit roligt att gå ut och dansa. Men jag kände att kroppen skulle inte orka hålla mig uppe, så gick hem och kollade på serier i sängen istället.
Mina närmaste vänner vet ju hur läget är just nu och att jag har svårt att sitta länge och behöver lägga mig ner. Då det känns som det blir för mycket "tryck" på kroppen av att behöva hålla den uppe, vilket leder till värre värk. Men känns tråkigt när man träffar nya människor att gå och lägga sig på soffan eller inte hjälpa till och fixa lika mycket som jag brukade. Så försöker sitta eller stå så länge det går. Kommer ta ett tag för mig att vänja mig vid mina nya situation. Tycker även det är svårt när jag träffar nya människor eller de jag bara känner lite ytligt, hur jag ska svara på hur jag har det. Blir ju ofta att man frågar hur går det för dig nu? Hur har du det? hur går det med jobbet? Vill inte vara för rak på sak, kvällen ska ju inte handla om min fibro känner jag. Så igår kände jag att jag inte kunde undvika ämnet när frågan om jobbet kom upp. Men det gick bra och tog inte så mycket fokus från samtalet ändå. Vilket kändes skönt.
Klippte lugg i torsdags, brukar aldrig ha lugg annars. Hade det senast en kortis för 10 år sedan. Trivs jättebra en så länge. Hade rakt de första dagarna så igår testade jag att ha det flätat efter jag tvättat håret. Så här blev det!
2 kommentarer
A
12 May 2014 07:23
Jag förstår precis hur du tänker. När man träffar nya människor frågar de ju ofta om man jobbar eller studerar. Jag som får svara nej på båda frågorna känner mig ofta väldigt lat när jag säger att jag varken gör det ena eller det andra, så då måste jag nämna mina sjukdomar. Men då känns det som att man drar ner hela stämningen. Det är svårt det där.
Skönt att du fick en fin dag i alla fall!
Lillasyster
12 May 2014 11:12
Det kanske inte låter så roligt men om man har blivit drabbad av något som folk runt omkring en har svårt att begripa får man vara nöjd med förståelsen från sina vänner. Vissa vänner förstår inte på en gång och en del kommer dessvärre aldrig förstå men så småning om förstår man vems ens rikta vänner är :)Sen är det alltid ett plus att träffa nya vänner såklart!
Kommentera